Ett sanningens ord!
Oj det lät allvarligt(;
Jag tänkte berätta lite om hur vi har haft det de 2 första månaderna.
Den första månaden hade vi det tufft, vi pratade många gånger om att kasta in kinapinnarna och åka hem. Anledningarna varför var många, allt vill jag inte ta upp här men en anledning var skolan. Att lära sig kinesiska är verkligen en utmaning(vilket vi visste), deras tempo på lektionerna är otrolig, det går inte att jämföra med det svenska tempot. På en lektion är det mycket att ta in i sin inte-ha-pluggat-på-5-år-iga-hjärna. Men så är det ju, man får ta seden dit man kommer. Att kineserna är flitiga och hårt arbetande är det ingen tvekan om!
I vilket fall som helst hade vi ingen motivation att plugga den första månaden. Vi åkte hit för att ha roligt, få en upplevelse och en erfarenhet, och inte som dem flesta på våran skola som lär sig kinesiska (och får motivation av) att de kommer bo i Kina en längre tid, vill jobba med språket eller studera vidare inom det. Att ha roligt var våran motivation, och det fanns inte där.
Men den stora anledningen till att vi stannade kvar var att vi trivs jättebra i Shanghai. Här finns så mycket att göra, kineserna är trevliga och hjälpsamma(fast att dem flesta inte kan engelska) och bara en sådan sak som att bege sig iväg och handla mat är en utmaning.
Så vi beslöt oss för att ge det en chans till, vi gick helt enkelt om den första nivån i skolan. Vi hade såklart lärt oss en del den första månaden men kände att det absolut inte var tillräckligt. Vi ville kunna grunderna bättre, det är såklart det viktigaste för att klara av det kinesiska språket. Och det gjorde vi helt rätt i, vi hamnade i en mindre klass, där vi fick mer uppmärksamhet av läraren. Vi hade även mycket roligare på lektionerna med våra nya klasskamrater så det blev lättare att gå till skolan varje dag.
En annan sak som vi också hade/har problem med är visumet, innan vi åkte hit fick vi ett mail från skolan där dem sa att vi bara skulle skaffa oss visum för 3 månander och att resten skulle lösa sig när vi kom hit. Vi tyckte det lät konstigt men vi litade på dem, såklart. Nu visar det sig att om vi ska stanna kvar här hela vägen ut så måste vi åka till Hong Kong för att skaffa ett nytt visum. Visst, det är säkert jätteroligt att åka dit och uppleva Hong Kong också, men det är några tusen extra som vi inte räknat med som vi ska försöka få fram.
Om vi stannar här hela vägen ut vet vi fortfarande inte. Vi får ta en sak i taget och se. Hur det går i skolan för oss får helt enkelt avgöra. Men en sak är säker, vi kommer kämpa in i det sista!
Hoppas att ni orkade läsa allt(;
Ska försöka göra ett kortfattat inlägg om det kinesiska språket i veckan.
Jag tänkte berätta lite om hur vi har haft det de 2 första månaderna.
Den första månaden hade vi det tufft, vi pratade många gånger om att kasta in kinapinnarna och åka hem. Anledningarna varför var många, allt vill jag inte ta upp här men en anledning var skolan. Att lära sig kinesiska är verkligen en utmaning(vilket vi visste), deras tempo på lektionerna är otrolig, det går inte att jämföra med det svenska tempot. På en lektion är det mycket att ta in i sin inte-ha-pluggat-på-5-år-iga-hjärna. Men så är det ju, man får ta seden dit man kommer. Att kineserna är flitiga och hårt arbetande är det ingen tvekan om!
I vilket fall som helst hade vi ingen motivation att plugga den första månaden. Vi åkte hit för att ha roligt, få en upplevelse och en erfarenhet, och inte som dem flesta på våran skola som lär sig kinesiska (och får motivation av) att de kommer bo i Kina en längre tid, vill jobba med språket eller studera vidare inom det. Att ha roligt var våran motivation, och det fanns inte där.
Men den stora anledningen till att vi stannade kvar var att vi trivs jättebra i Shanghai. Här finns så mycket att göra, kineserna är trevliga och hjälpsamma(fast att dem flesta inte kan engelska) och bara en sådan sak som att bege sig iväg och handla mat är en utmaning.
Så vi beslöt oss för att ge det en chans till, vi gick helt enkelt om den första nivån i skolan. Vi hade såklart lärt oss en del den första månaden men kände att det absolut inte var tillräckligt. Vi ville kunna grunderna bättre, det är såklart det viktigaste för att klara av det kinesiska språket. Och det gjorde vi helt rätt i, vi hamnade i en mindre klass, där vi fick mer uppmärksamhet av läraren. Vi hade även mycket roligare på lektionerna med våra nya klasskamrater så det blev lättare att gå till skolan varje dag.
En annan sak som vi också hade/har problem med är visumet, innan vi åkte hit fick vi ett mail från skolan där dem sa att vi bara skulle skaffa oss visum för 3 månander och att resten skulle lösa sig när vi kom hit. Vi tyckte det lät konstigt men vi litade på dem, såklart. Nu visar det sig att om vi ska stanna kvar här hela vägen ut så måste vi åka till Hong Kong för att skaffa ett nytt visum. Visst, det är säkert jätteroligt att åka dit och uppleva Hong Kong också, men det är några tusen extra som vi inte räknat med som vi ska försöka få fram.
Om vi stannar här hela vägen ut vet vi fortfarande inte. Vi får ta en sak i taget och se. Hur det går i skolan för oss får helt enkelt avgöra. Men en sak är säker, vi kommer kämpa in i det sista!
Hoppas att ni orkade läsa allt(;
Ska försöka göra ett kortfattat inlägg om det kinesiska språket i veckan.
Kommentarer
Postat av: Tesso
Jätteskönt för er att det går lättare nu, ni gjorde helt rätt att gå om första nivån, och ni gör helt rätt i att fortsätta kämpa på! Så länge det ger en nånting så ska man fortsätta. Go girls!!
Trackback
