louiseodaniel

Nu säger vi hejdå till bloggen, det känns sorgligt att lämna den, för det betyder att vår resa är slut på riktigt. Vi har haft det helt underbart, vi har absolut haft svåra perioder där vi varit nära på att ge upp(med skolan), men överlag har allting varit som en dröm. Vi har fått fina vänner och fått uppleva några otroliga resor;

Sanya var en mycket uppskattad resa med sol, avkoppling, och vi fick se en del av Kina som vi inte trodde fanns. Vi njöt varje sekund, och "I love this place" var ett vanligt uttryck mellan oss tre.
Peking var en resa i kulturens/historiens tecken, att få gå på den berömda muren var en upplevelse vi aldrig kommer att glömma.
Huangshan(Gula bergen) var magiskt, det går inte att beskriva med ord hur vackert och mäktigt det kändes att se alla berg med de fluffiga molnen liggandes som ett täcke runtomkring.
Hangzhou och Xitang var två mysiga och fina städer med mycket kultur.

Om det var en stor eller liten resa spelar ingen roll, vi är tacksamma för varena upplevelse vi har fått.
Och sist men inte minst, Shanghai, jag är kär, det är verkligen en stad som jag föralltid kommer att känna som ett andra hem, jag älskade varje dag i den staden, där fanns allt som jag älskar, trevligt folk, vackra byggnader(gamla som nya), fräcka belysningar, upplevelser, sevärdheter, aktiviteter, en annorlunda kultur(med besked), och att inte tala om all shopping..

Usch, jag blir nästan lite rörd nu(;

Vi vill iallafall tacka alla er som har följt vår resa, det har varit så roligt att ni varit med oss. Vi vill även tacka för ert fina mottagande nu när vi kommit hem, det har vi blivit väldigt glada över!(:

Om ni vill fortsätta följa oss hittar ni Daniels bildblogg här, och min blogg här.
Vi kommer ha kvar denna bloggen om ni vill gå in och kolla på gamla bilder.


I <3 Shanghai



Ps. Djupa Louise vill ha sagt några visdomens ord(;
Försök ibland att ha i åtanke på att vi lever i fina Sverige där alla har en chans till att leva ett normalt liv(och då menar jag att ingen behöver sitta på gatan och tigga pengar för att överleva), oavsett bakgrund, och var tacksamma för allt ni har, mat på bordet, tak över huvudet, och människorna omkring er. Jag vet att det låter klyschigt, och jag vet absolut att det finns alldeles för många orättvisor i Sverige. Men jag tror det är viktigt att tänka på hur bra vi har det i det stora hela och inte bara blunda för all misär som finns ute i världen, och jag tycker även att vi som har den turen att vara födda i ett tryggt land är skyldiga att hjälpa dem som är mindre lyckligt lottade. Oavsett om det är att ge tex 10kr till en uteliggare i Italien eller 100kr till välgörenhet. Alla kan vi hjälpa, stort som smått. Ds.


Ha det bäst och ta hand om varandra!